Historia
Fisketångens (Tångens) historia går så vitt man vet tillbaka till sillperioden i sluten av 1600-talet, då några familjer bosatte sig här. Det etablerades ett antal stugor som bara användes av fiskare när det var fiskesäsong. Övriga året levde de med sina familjer längre in i fjordarna där det var bättre förutsättningar för odling samt djurhållning.
Dessa bosättningar låg i närheten av Tångekilen, där man hade sina båtar. Vid nästa sillperiod 1747-1808 växte bosättningarna runt detta område och även sidoverksamhet såsom trankokning utvecklades. När sillperioden, där sillen gick in till kusten, tog slut började man att fiska längre ut till havs. Sillen kom sedan tillbaka några år i sluten på 1800-talet men därefter slog man sig på ”Storfiske” med större båtar på Skagerack men även på Nordsjön och runt Island. Som mest var det ett 25 tal fiskebåtar vid denna tid.
Denna storfiskeperiod varade fram till 1960-talet, då man successivt förlorade möjligheten att fiska runt Island och på delar av Nordsjön. Många båtlag började då fiska räka samtidigt som fisket totalt sett minskade. Successivt under åren hade dock nya verksamheter växt upp. Tidigt hade familjerna även börjat ta emot sommargäster. Det var vanligt att man då flyttade ner i källaren på sommaren och hyrde ut resten av huset till sommargäster. Från att samhället varit koncentrerat rund Tångekilen och Tångerännan började nya områden bebyggas och Fisketången växte successivt ihop med grannsamhället Gravarne.
Området närmast Gravarne benämns Tångkleve och 1959 upphörde Fisketången som eget municipalsamhälle och gick upp i Sotenäs kommun under det gemensamma namnet Kungshamn. Fram till 1960-talet hade Tången ett myller av små butiker, kaféer och liknande serviceinrättningar. Successivt avvecklades dock dessa, dels på grund samhällsutvecklingen generellt men även genom att de koncentrerades till Kungshamns centrum. På 1970-talet började man bebygga Valberget på andra sidan Tångenhamnen, området däremellan kallas Springet och på gamla Tången skiljer man mellan Stortången och Lilltången.
Kommer man sjövägen norrifrån genom Tångerännan så kommer man först till gamla Isbolagstomten, senare nattklubben Piraten och numera ett lyxhus. Klyftan därefter kallas Skeppeviken bl.a. för att man förr skeppade ut varor därifrån. I Skeppeviken låg/ligger även källan som förr försåg samhället med färskt vatten. Det sägs att det var tack vare denna källas utmärkta vatten som ingen dog på Tången under koleraepidemin 1830-1860.
I berget innan Skeppeviken, vid ett vattenhål som kallas Bringlan är det tradition att tända en Påskefyr. Denna tradition hade dock sitt uppehåll pga pandemin Covid-19 mellan åren 2019 2021. Detta är en över 100-årig tradition längs kusten, där samhällen tävlar med varandra gällande hur stora och hur länge deras fyrar kan brinna. Detta har resulterat i både förbränning av lastpallar, silltunnor, bildäck, julgranar mm. Tävlingarna gör att samhällenas ungdomar bildar gäng ca 3 månader om året där det både kan mynna i slagsmål, sabotage och utpressning för att motståndarna skall ge upp sina förråd. Fyrarna är numera mer uppstyrda då anordnare måste ansöka om tillstånd från både markägare och Räddningstjänst.
Nästa plats man kommer till sjövägen är Jänkegången. Man lastade bl.a. ut tran och sten som skulle till USA. På utsidan ligger Hampholmarna där Tångens Byalag och föreningen Tôllar ô Seiel återuppbyggt en garnräcka som förr användes för att torka makrillgarn, som då var av bomull. Sedan kommer man till Tångebryggan, även kallad Ångbåtsbryggan. Förr var detta samhällets medelpunkt med skepps-, livsmedelshandel, oljehandel med mera samt passagerare- och fraktbåts- förbindelse med Lysekil och Göteborg. Därefter går Tångekilen in.
Sedan kan man gira babord just innan Brilleskär, där Tångens Byalag ihop med Tôllar ô Seiel återuppbyggt en vadbock, som förr användes till att torka fiskevader. Österut kommer man därefter förbi Varpens badplats, nuvarande Tångenbadet. Därefter kan man gira babord igen och styra in i Tångehamnen, även kallat Springet hamnen, som blev anlagd på 1940-talet.
